Snälla snälla sluta.

Jag skriver om könsstympning.

Jag gråter.

Otålig och tacksam

Vi skulle låna Emma och Johns Eat Stockholm och äta billigt på någon hårdnischad lyxkrog. Sen gå på bio eller kanske någon teater. Jag har ju haft en sån vecka; då jag suttit rakryggad i sängen och sagt att vi måste börja GÖRA SAKER igen, att vi behöver det också, inte bara de här tv-kvällarna. Då jag pratat om saker som NÄRING och farlig slentrian. Men kvällen slutade med decemberregn och förlamande trötthet igen. Take away-indiskt i soffan (chicken tikka sizlar till båda som vanligt), julmust, Robinson och en väldigt lång fransk film.

Och idag väckte han mig med DN och rykande te och pratade om termos, smörgås i folie och bilfärd till skogen. Han hade lagt upp svamparna på en tidning, svamparna jag köpte på Hötorget igår och glömde i väskan. Men jag har legat i sängen hela dagen, hasat runt i nattlinne med luggen i tofs. Bara rest mig för att skölja ur den intorkade morgonkoppen och fylla på med nytt. Öppnat storpacket after eight jag vann förra helgen, lyssnat på en gammal tröstelåt och ropat på honom där inifrån sängen; gör jag dig besviken? Han säger nej och får mig att tro på honom. Och jag känner, tror, tänker att det här är inte slentrian. Det är aktivt, levande och kärleksbultande på ett sätt som ingen lyxkrog kan rymma.

Your dreaming of the good times and your smiling.

Inte för att den är så väldigt bra. Utan för att jag tänker på min bror som brukar sjunga den här med inlevelse. På svenska.



Jag skulle vara lediga idag men har jobbat hela förmiddagen. Nu ska jag jaga ikapp min moster och kusin som är i stan. Och släpa dem. Först till Kulturhuset och sen till NK´s julskyltning som mamma säger är VÄLDIGT SEVÄRD.

Välkommen. Iloveyou.

Jag inleder december med att göra ett storkok som räcker till alla lunchlådor hela veckan. Jag joggar och dansar jazz. Och i morse mötte jag Emma klockan halv åtta för att promenera till jobbet. Vantar, joggingskor, guldhimmel och sagofrost i gräset när vi korsade Rålambshovsparken. Ikväll ska jag möta två fina vänner, sätta mig tätt intill och bara njuta av deras närhet. Kanske en bit sushi på det.

Nu fattas det bara att jag börjar baka bröd igen, slänger ut TV´n, stickar mig ett par raggsockor och lär mig ett instrument såhär till jul.

Till er som lever kvar i novemberregnet, träningssvackan och de trötta måltiderna. Kolla på min barndomsfavorit här.

Ett sista bedrövligt novemberinlägg

Idag har precis allt gått snett. Mitt visa-kort avmagnetiserade sig så jag är helt pengalös. Gick till banken och skaffade nytt men kommer inte att kunna använda det förrän jag skaffat körkort med med mitt nya namn. För det behöver jag ett passfoto men det kan jag inte fixa eftersom jag inte har något visakort att betala med (de tar visst bara kort, automaterna). Ja, ni ser ju mitt dödläge.

Och så skulle jag vara hundvakt på jobbet. Det gick inte bra. Hunden stod och vrålade vid dörren i tre timmar, det spelade ingen roll vad jag gjorde. Och så skulle jag köpa en låda pepparkakor för att gulla med kollegor och lokalgrannar, men då hade någon annan redan köpt TVÅ lådor så min insats var helt förgäves.

Och så har mina dyra, fina fjolårskängor fått hål. Mitt i sulan! Jag tyckte det kändes lite blött och sannerligen; ett myntstort hål, rakt under trampdynan.

Jag avslutade eländet med att fråga en tjej om råd med en text (mest för att jag ville att hon skulle stryka mig medhårs och säga MEN BRAAA). Men hon balla ur. Läste flera meningar med tillgjord röst för att markera dess fånighet, sa att texten var pratig och textig och käck och jag vet inte vad. Jag försökte att hejda henne men det gick inte, det fanns inga gränser för hur urapeckaskitadålig texten var. Aja.

Men i lördags var det kul. Först var jag på Roks 25-årsjubileum och sjöng kampsånger med kvinnokvinnor, sen gick jag på maskerad och vann pris för bästa utklädnad, till min extrema överraskning. Temat var A och jag var Audrey Hepburn. Vid halv tre på natten stod jag och åmade mig med en av Anna Ankas hantlar och med ett Air france-flygplan i papier masché-plan runt höfterna (tillsammans med Autobahn, Miss America, några Aeorobicstjejer och, givetvis, Abraham Lincoln) - överlycklig för min vinst (ett paket After eight). Se mer av spektaklet här.

Min man a-lagaren och jag. Han hade smort in sig i kaffesump och öl och klippt sönder en keps. Jag stod på kvinnokvinnornas toalett och trädde pärlor runt min hals och silkeshandskar på min hand.

Självet och jag.

Det är ju allmänt känt att november är en värdelös bloggmånad. Men för mig är den särdeles dålig. Konstig. Jag skrattar mycket men gråter mycket också, fick min första panikångestattack på fyra år i måndags och sprang ner till apoteket för att köpa medicin mot åksjuka, förvirrad över hela situationen. Sen hade jag underbara dagar med vänner i Göteborg för att plötsligt krascha i Stockholm och en ändlös trötthet. Morgnar och förmiddagar som går helt förlorade.

Jag tar stora beslut som läker och sårar på samma gång, tvivlar på bloggens existens samtidigt som jag är mer avslappnad inför den än någonsin. Plockar upp gamla knutar, fnular lite på dem och lägger ner dem igen. Skickar långa lidelsefulla sms till min man. Men sen, när vi ses, blir jag så irriterad på saker som: kaviarmackor, att han ballat ur med saxen igen och plötsligt har jättekort hår, för många skjortor i garderoben och att han inte förstår vad jag menar när en klänning sitter sjukt fel. Det är väldigt gnöligt alltihop. Ytligt på ett sätt.

Jag har färgat håret jättemörkt.

Köpt långa svarta handskar.

Och fem paket blodgrapejuice.

Ytterligheter, hela tiden. Och jag kan inte urskilja det än; om det rör sig åt något visst håll. Eller om jag bara står på samma plats och tar sats i höga jämfotahopp, upp och ner. Utmattad.

En tävling som bara jag tycker är kul.

Var är jag idag då? Tja. Jag kan väl säga såhär. Att jag sitter och jobbar vid en väns köksbord och flackar mellan trådlösa nätverk som heter

- att jag är närmre min kollega i Ludvika än de som sitter i Stockholm och att tjejjourerna här heter saker som Simone och Ada. Gissagissagissa.